Nu är vi hemma från Arvidsjaur och det blev ett silver efter många om och men.
Der fula är att vi bara vann en match, fast det var rätt match att vinna. Brooklyn vart jättesura på oss när vi hejade järnet på Gladan för att vi skulle gå till final och de vart så sura att de kastade playboarden i marken och skrek samt stirrade ut oss i matsalen på ett otroligt otäckt sätt och vägrade komma på prisutdelningen.
Jag har aldrig i hela mitt liv ramlat så mycket som i helgen. Mina knän är helt uppskrapade och jag kan inte ha jeans för det gör så ont då. Riktigt irriterande.
93-pojkarna (från Avan) tog brons och 96-pojkarna tog guld (JÄTTEBRA!) så det var väldigt bra ty nu har vi en medalj av varje valör det här året. Det är inte alla klubbar som har sådan lyx (möjligen Gladan och Höken, men det är inte så konstigt då de är kempebra). Nåja, mycket bra kämpat.


Jag älskar verkligen alla i laget, så förbannat jävla bra vi är!
Det fanns dock ingen bild då alla var helt med på kortet...

Men nu ska jag skriva om träningsmatchen idag, så om man känner att man inte vill bli uttråkad av mina personliga problem eller vad man ska kalla det, så kan man sluta läsa nu.
Träningsmatch mot Gladans 94-hopikoklag. Sju spelare.
Vi förlorade ganska stort. Jag är inte ledsen över det faktiskt, lite pinsamt dock.
Jag la verkligen ner hal min själ i den här matchen, varför vet jag inte. Kanske för att vi förlorade så stort igår och för att det kändes som att ingen annan tog tag i saken. Men jag kämpade verkligen och gjorde allt jag kunde, peppade coh försökte få igång alla men det var inte så lätt då alla var trötta som små möss och inte riktigt kämpade för fullt (som det kändes i alla fall) och då en del klagade en himla massa och drog ned stämningen i botten nästan. Jag var så arg att jag hade kunnat slå till nån.
Sven (domaren) måste ju tro att jag är en mes och en lipsill för jag har grinat efter varenda match som han har dömt de senaste veckorna. Jag har tyckt att jag har spelat kasst och så vidare.
Den här gången tog jag bara illa vid mig då det kändes som att jag var helt ensam på planen stundtals och för att vissa bara klagade. Jag tar nog egentligen mer illa vid mig än vad jag själv vill inse...
Nu känns det i alla fall bättre, nu när jag har skaffat mig ytterligare brännsår på knäna, armbågarna och axeln, fläkt upp en bit av huden i handen och fått en lårkaka och gjort en av mitt livs insatser. Jag spelade bara på vilja idag, verkligen.
Och jag måste bara passa på att önska 94:orna jättelycka till på Scania.

Nu känner jag att det har blivit så mycket basketinlägg att jag skapar en ny kategori.