Jag kom att tänka på en sak. Jag har nästan alltid sagt "Känn inte efter, det är då det känns" vilket kan appliceras i olika situationer. Jag personligen ville se det som att man inte ska stanna och klaga hela tiden, men det kan ju också tolkas som att man inte ska släppa någon in på livet i rädsla att såras.
Det är inte så att jag är rädd för att komma folk nära, även fast det ibland har blivit lite av den effekten, men det är inte riktigt för att jag har tänkt "Åh, shit! Jag måste sluta innan den här personen lär känna mig nog bra för att möjligtvis såra mig!" utan mer för att jag har lärt känna människan i fråga nog bra för att inse att vi inte går så bra ihop.
I alla fall. Det är bara en liten sak jag har tänkt på.