Vad vart egenligen fel här?

1. För det första, varför hetsa upp sig över en insändare som handlar om katter som behöver bjällror och sedan dra in Robert Mugabe?
2. Vad skulle en bjällra hjälpa när Mugbe ändå gör som han vill?
3. Sist men inte minst, vad tusandrar mannen in sig själv i det hela och varför berättar han om sitt tomma kranium? Vet han förresten inte att man knappast kan ha spindlar i hjärnan?

Det är väldigt kul att läsa om alla de lustiga saker som sägs runt om i Sverige och sedan sitta och försöka sätta sig in i vad folk egentligen menar. Som den här mannen.

Jag tänker bli kompis med min nya kompis i London som är jättesöt och töntig.
Han är jättesnäll och har glasögon och spelar squash och är datanörd, så söt kille. Vi satt och pratade till det började ljusna i natt och han är verkligen jättetrevlig. Men när jag väl gick och la mig sov jag fragmentalt och alla mina drömmar var på engelska och rätt skruvade. Sen när jag vaknade och klev upp (efter alldeles för få timmar) tänkte jag på engelska och höll på att börja prata med mamma på engelska.
Engelska, engelska, engelska, engelska!

Nä, nu ska jag sova och drömma ännu mer på engelska.

Okej, nu sitter jag och tänker skapa en liten lista med bloggar som är värda ett besök...

• Silent Spread (inte för att jag fattade ett ord, men jäkligt smaskigt såg det ut)
• Isabelle Ståhl, otroligt läsvärd. Skriver enligt mig riktigt härliga texter.

Ah, okej. Där tog lisan slut. Jag orkade inte leta efter fler fina bloggar... Annars kan man ju ta en titt på länkarna lite längre ner till höger. De är inte riktigt lika bra som den här, men gott och väl bra. Eller kanske inte Jonas. Jonas är egentligen för cool för att skriva, därför är Jonas ett pseudonym. Men läs den bloggen i alla fall. Den är fin.
Jag minns inte varför jag började skriva det här inlägget, men det skulle i varje fall inte handla om andras jäkla bloggar.
Jag drabbades nog av tillfälligt vansinne.

Från en sak till en annan. Det är en rådande mat-/bantningshysteri som pågår runt mig.
Alla (ja, många) tjatar om hur de ska motionera och om hur de ska sluta äta godis etc. etc. Plus alla TV-program och böcker och bloggar och tidningsartiklar om olika dieter osv.
Mina föräldrar har börjat med nån hemmasnickrad GI-variant som är inspirerad av HFLC (High Fat Low Carbs) som de själva uttalar HCFL vilket i och för sig låter bättre men ger helt fel bild av dieten. Men i alla fall. Den här nya dieten innebär att de lagar mat med sjukt mycket fett i och så vidare, och de (mamma) har tänkt at jag och Jullan ska äta samma sak fast med ris och potatis och så vidare. Det funkar ju inte, man får i sig på tok för mycket kalorier. I vanliga fall bryr jag mig inte, men bara för att jag vet vad det är för jäkla mat vi käkar nu så är jag äcklad. Nu känner jag att jag låter som nån irriterande liten tjej som sitter och klagar (för det är ju vad jag gör) över sin vikt fast hon inte är det minsta överviktig.
Nä, men det känns enormt onyttigt med tanke på att det är godisets högtid just nu (påsk) och jag har fått i mig otrevliga mängder godis, chips och kakor under helgen. Det är mest tanken på det hela som gör mig hysterisk. Patetiskt.

Nu är vi hemma från Arvidsjaur och det blev ett silver efter många om och men.
Der fula är att vi bara vann en match, fast det var rätt match att vinna. Brooklyn vart jättesura på oss när vi hejade järnet på Gladan för att vi skulle gå till final och de vart så sura att de kastade playboarden i marken och skrek samt stirrade ut oss i matsalen på ett otroligt otäckt sätt och vägrade komma på prisutdelningen.
Jag har aldrig i hela mitt liv ramlat så mycket som i helgen. Mina knän är helt uppskrapade och jag kan inte ha jeans för det gör så ont då. Riktigt irriterande.
93-pojkarna (från Avan) tog brons och 96-pojkarna tog guld (JÄTTEBRA!) så det var väldigt bra ty nu har vi en medalj av varje valör det här året. Det är inte alla klubbar som har sådan lyx (möjligen Gladan och Höken, men det är inte så konstigt då de är kempebra). Nåja, mycket bra kämpat.


Jag älskar verkligen alla i laget, så förbannat jävla bra vi är!
Det fanns dock ingen bild då alla var helt med på kortet...

Men nu ska jag skriva om träningsmatchen idag, så om man känner att man inte vill bli uttråkad av mina personliga problem eller vad man ska kalla det, så kan man sluta läsa nu.
Träningsmatch mot Gladans 94-hopikoklag. Sju spelare.
Vi förlorade ganska stort. Jag är inte ledsen över det faktiskt, lite pinsamt dock.
Jag la verkligen ner hal min själ i den här matchen, varför vet jag inte. Kanske för att vi förlorade så stort igår och för att det kändes som att ingen annan tog tag i saken. Men jag kämpade verkligen och gjorde allt jag kunde, peppade coh försökte få igång alla men det var inte så lätt då alla var trötta som små möss och inte riktigt kämpade för fullt (som det kändes i alla fall) och då en del klagade en himla massa och drog ned stämningen i botten nästan. Jag var så arg att jag hade kunnat slå till nån.
Sven (domaren) måste ju tro att jag är en mes och en lipsill för jag har grinat efter varenda match som han har dömt de senaste veckorna. Jag har tyckt att jag har spelat kasst och så vidare.
Den här gången tog jag bara illa vid mig då det kändes som att jag var helt ensam på planen stundtals och för att vissa bara klagade. Jag tar nog egentligen mer illa vid mig än vad jag själv vill inse...
Nu känns det i alla fall bättre, nu när jag har skaffat mig ytterligare brännsår på knäna, armbågarna och axeln, fläkt upp en bit av huden i handen och fått en lårkaka och gjort en av mitt livs insatser. Jag spelade bara på vilja idag, verkligen.
Och jag måste bara passa på att önska 94:orna jättelycka till på Scania.

Nu känner jag att det har blivit så mycket basketinlägg att jag skapar en ny kategori.